Funderar

Funderar över hur trött man kan bli innan man rasar ihop i en liten hög på golvet och hamnar i koma...
Vet inte vad det är för fel på mig, men jag är helt slut nu för tiden. Visst, sömnbrist är det ju till viss del, men det förklarar inte allt. Kanske är det november, kanske sviter efter renoveringssommaren och utebliven semester (förutom Italienveckan då), eller så håller jag kanske på att bli sjuk??
Igår blev det sent igen. Vi var ute och körde häst igår kväll. Inget optimalt väder, men vi bedömde det som ok att åka ändå. Det var ok. I början. Trostan gick på snällt efter att sambon lirkade i fram och jag drev på lite bakom. Han var lite småskeptisk så det var bra att vi var två. Är jobbigt att vara både framtill och bakom själv ju ;-) Småvägarna var ok. Lite snödrev, men det var ju torr och luftig snö. Men stora vägen var inte rolig alls. Halt och kastvindar. Vi körde som mest 60 km/h så det tog sin lilla tid att åka.
Sambon körde och jag höll koll på transportkameran. Trostan bjöd på underhållning. Han kollade och undersökte taket, mellanväggen, åt lite mat, spanade ner under frambommen hur det såg ut där, vilade hakan lite i höseglet, åt lite till osv :-) Han stod snällt och stilla hela vägen i alla fall, bara huvudet som rörde på sig.
Ledde honom till hagen där han skulle gå och då vaknade han minsann till. Halvvägs till hagen dök han upp vid min sida (från att ha gått bakom) och tittade nyfiket med spetsade öron mot hagen. Tror han blev glad att komma hem till sina polare :-)
Kolan i sin tur stod inne i uteboxen och njöt av att få vara där inne. Han fick kvällsmaten där också. Men imorse stod han ju utomhus såklart och såg ut som en snöhäst! Det är ju tur att de har så tjock och tät underpäls att de inte blir kalla och blöta av all snö!!
Han tittade lite efter Trostan när vi kom hem, men på hans lugna sätt. Inget spring och inget gnäggande. På lördag kommer hans nya kompis. Förhoppningsvis hans nya bästis *håller tummarna* LÄNGTAR!!!