Här lallade man runt i myskläder hela julafton och på juldagen tänkte jag att även om vi inte träffar någon annan så kan man ju klä upp sig lite någon dag och varför inte juldagen. Sagt och gjort - strumpbyxor på.
Strumpbyxor och betongtrappa funkar inte ihop. Det vet jag nu.
Skulle ner i källaren och sambon som satt i vardagsrummet hörde *fomp - duns duns duns duns sen någon sekunds tystnad innan ett illvrål* Det är halt i betongtrappa med strumpbyxor. Det är också väldigt hårt.
Nu hade det kanske gått hyfsat om jag vägt sisådär 20 kg. Men nu gör jag ju inte det. Jag väger lite mer. Blev ett skapligt blåmärke. 2 dm långt och 6 cm högt och upptar större delen av ena skinkan. Vacker blålila färg är det också, men ni slipper se en bild på min rumpa :o)
Kan knappt sitta ens i soffan, men igår blev det ändå en ridtur. Ridlusten var större än smärtan. Brellir hade tappsko, men K var tjänstvillig att springa en sväng med matte på ryggen. Skritta gick sisådär, men det gick. Om man lutade sig lite framåt. Trava och stå i fältsits gick kanon. Bra benträning också :-) Galopp i lätt sits funkade. Men sen ville jag tölta lite också. Vad göra? (För er som inte vet så måste man sitta ner när man ska tölta och inte luta sig fram) Provade att halvstå i stigbyglarna och K undrade kanske lite vad matte höll på med, men tölt blev det :-D
Nu är det ju ingenting jag tänker experimentera vidare med, det var ju bara ett sätt att kunna tölta lite utan att dö av en smärtchock ;-)
Red ingen jättelång tur och det blev en hel del skritt på tillbakavägen.
Han är ju en SÅ rolig häst att rida!! Bästa hästen i hela världen.
Försöker att rida Brellir först för att inte jämföra honom med Kolan och då är ju Brellir också rolig att rida. Men ingen är som min K <3
Varför köpa fusksnö när man har äkta frost på rutan ;-)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar