Folk och åsikter

Fortsätter på samma tema som igår. Folks åsikter.
Så fort man fått barn så kommer de. Åsikterna.
Så här ska man göra!
Kan han det här än?
Kan han inte det än? Det borde han ju kunna.
Kan han det REDAN?

Jag lägger mig inte i andras barnuppfostran även om jag vet att väldigt många andra gör det.
Åsikter har väl alla, även jag. Men vem blir lyckligare av att tala om för folk att så här tycker JAG att DU ska göra. Vem blir lyckligare av att höra att "så här ska du göra", särskilt om man själv inte är av samma åsikt. Åsikter har man ju all rätt att ha, det jag undrar är bara om man måste påtvinga andra dem?

Tips och idéer av varianten: såhär gjorde vi med Pelle/Lotta och det fungerade för oss. En HELT annan sak. Då kan man ju få förslag på saker som någon annan har haft nytta av, sen är det ju upp till en själv om man vill prova eller inte.

Åsikter ska pådyvlas en om precis allting. Hur mycket/lite/ofta/sällan man ammar bebisen, hur ofta och hur bebisen sover, vad och hur mycket/lite man har på bebisen i klädväg. Vad den kan och inte kan, vad bebisen får göra, när den ska börja äta riktig mat, hur många mål per dag bebisen ska få osv osv.
Själv blir jag bara lite småsur och tycker att folk kan ha sina åsikter för sig själva eftersom jag inte (tror och hoppas jag!) påpekar för andra vad de gör (i mina ögon) för fel.
Men jag tror att det finns MÅNGA (framförallt unga och kanske osäkra individer) som tar åt sig och blir osäkra och tappar självförtroendet.

Bara en sån sak att hade jag lyssnat helhjärtat på personalen på BB och sen bvc-sköterskan så hade jag förmodligen varit ett nervvrak för länge sen. Alla säger olika. Amma si och amma så och absolut ingen napp, men prova gärna napp och han är mjölkallergiker (fast han blev bättre och bättre trots att jag inte ändrade min kost!) och jaha, nä det var han visst inte. Det är ju inte bra med hoppgungor och gåstolar, men prova såna. Nu senast har vi träffat en barnspecialist eftersom han hasar sig fram på rumpan istället för att krypa och inte använder vänsterbenet lika mycket som höger ben och det KAN ju bli jätteproblem. Eller som vi själva (och barnspecialisten) resonerade: Det ordnar sig så småningom. Han kommer att ställa sig upp och gå när han är redo för det. Hur många vuxna känner ni till som aldrig lärt sig gå???
Nä, just det.
Varför kan inte folk låta barn vara barn? Få utvecklas i sin egen takt utan att man jämt och ständigt måste jämföra barnen med varandra.
Så tycker jag :-)