Lycka är...

...att när man en söndagkväll iklädd foppatofflor ska titta till hästarna och inser att de är någonstans låååångt borta i hagen. Så långt bort att man inte ser dem.
Man ropar på dem, flera gånger och inser att de hör nog förmodligen inte.

Ropar igen och - allra längst bort i hagen (nästan vid horisonten...) dyker en svart skugga upp och sen en till. Två små skuggor som i sin tur spanar mot mig. Ropar igen och lillbusen hör mig. Sätter av i galopp och matten blir överlycklig!!

De kommer springande till MIG!

Eller, ja...nu är det ju kanske inte just till mig de kommer utan för att de förstår att här kan vankas kvällsgodis, men ändå! Dessutom händer det att lillskiten kommer springandes till mig först och hälsar, innan han ger sig av mot foderhinken. Gammelgubben har ju attityden: här är jag, vill du ha mig får du komma och hämta mig. Men när lillskiten kommer springandes hänger han ju på. Godis är någonting gammelgubben inte vill gå miste om :-)

Lycka är 2 hästar som kommer springandes när man ropar på dem!