Folk är olika!

Tänkte på det idag att folk är verkligen olika!
Jämför städtanter... Här där jag är nu är det en liten (ja, alltså liten inte ung :-) ) thailändska som alltid är glad, skrattar jämt och alltid pratglad. På förra stället - en ung tjej som konstant hade mobiltelefonen fastklämd mellan örat och axeln. Om hon någon gång inte pratade i telefon så försökte man ju i alla fall säga hej. Jag lyckades en gång då hon mer eller mindre stod upptryckt mot väggen och jag nästan stannade mitt framför, tittade på henne och sa "hej". Märkligt att det ska vara så svårt att hälsa?! Det hör väl till vanligt folkvett - eller?!
Stället innan det var städtanten också en glad och pratsam person.

Undrar om de någonsin tänkt på hur mycket de påverkar andra människor?
Att om någon annan är jätteglad blir man oftast själv på bättre humör.
Ehhh, skulle man inte alltid vara på kanonhumör kl 6 på jobbet?! ;-)