Julgransplundring och nyheter om en gammal vän

I helgen var vi på julgransplundring. Emil lekte och höll igång till klockan var nästan 22.
I söndags var vi nästan lite "bakfulla", även fast vi bara druckit julmust... Trötta och det blev inte mycket gjort. Jag lyckades baka lite kanelbullar i alla fall. På eftermiddagen blev jag uppringd av grannen som varit och tittat på en islänning som hon var intresserad av.
I pappren hade de läst att jag var en tidigare ägare till honom. Det var Ossi! Min lilla Óskasteinn!!
Min fölunge som jag fick när han var ett halvår, som gick kvar på Island och som jag tog hem när han skulle fylla fem och red in honom alldeles själv. Min lilla bebis. Han som var helt ohanterad (de hade övat några dagar på att ta på och av grimman och att stå uppbunden inför flygresan till Sverige) och ett oskrivet kort när han kom.
Han som jag funderat över till och från genom åren och undrat vad som hände med honom.
Nu ska han tydligen inte säljas längre utan blir kvar hos systern till nuvarande ägare.
Tänk att han är 19 år. Helt osannolikt, det var ju i förrgår som jag satt upp på honom allra första gången. Ensam i stallet. I stallgången. Utan hjälm. Helt oplanerat och gick helt på magkänslan. Min fina "lilla" Ossi...
Jag ska ALDRIG mer sälja en häst. Never ever. Är lite besviken över att aldrig ens bli tillfrågad om att köpa tillbaka honom. Jag tycker att man som första ägare på hästen borde ha den chansen. En dag ska jag i alla fall åka och hälsa på honom! Undrar om han känner igen mig?! Kan de minnas en som de inte träffat på 13 år?