Tråkväder

Väderappen i min mobil säger 0% risk för regn. Märkligt. Det har ju duggregnat i princip hela dagen hittills?! Nåja, var ju fint väder igår. Höst när den är som bäst. Nästan 20 grader ute, klarblå himmel vindstilla och så alla fina färger på träden.

Hästarna bestämde att de ville sova inne natten till idag. Tog in dem igår kväll och hade tänkt släppa ut dem till kvällsfodringen. Men då låg båda och sov (!) i boxarna, så de fick stå inne i natt. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig :-)

Ibland önskar jag att jag var lite mer som förr i tiden. Men jag ledsnade på att alltid vara snäll och aldrig säga ifrån. Numera bemöter jag andra som jag själv blir bemött av dem. Är folk trevliga är jag det tillbaka, är folk störiga är jag det tillbaka. Blir jag oförskyllt påhoppad sparkar jag tillbaka. Vore ju bra om man bara kunde ignorera... men nä.
Minns fortfarande chocken hos folk när jag började säga ifrån. Att jag sa nej när någon bad om något när jag faktiskt inte ville. De var ju så vana att man alltid ställde upp och hjälpte till etc. Men vem blir gladare av det?! Inte jag i alla fall. Mycket bättre att göra det man vill och inte göra det man inte vill.
Ja, jag pratar ju inte om matlagning, städning och hänga tvätt och sådant då. I de fallen är det ju bara gilla läget som gäller! Det är ju saker som MÅSTE göras.

Idag har Emil ätit lunch på egen hand. Eller...några skedar mat stoppade jag in, eftersom han mest bara lekte med maten. :-)
Kalvfrikadeller, potatis, ärtor och majs. Han åt drygt hälften. Men det kändes som 75% var utspritt över halva bordet och golvet. Hmm, blir skönt när han kan äta själv utan att kladda ner halva rummet :-) Det lär dröja ett tag misstänker jag!

Katten är så otroligt snäll. Emil är inte alltid jätteförsiktig även om vi försöker lära honom att klappa fint. Katten säger ju tyvärr inte ifrån utan vad man än gör med honom så spinner han. Eller...illtjut gillar han inte, men han ser bara olycklig ut och så springer han till dörren och vill ut när det blir för mycket oväsen.

Satte upp Emil i sadeln på Kolan igår. Än så länge törs jag det. Han är ju tillräckligt liten och helt orädd. Höll dock ett stadigt tag om Emil.
Tycker det är lite lustigt att nästan alla med barn vill att de ska få sitta på mina hästar.
Jag är inte emot det av någon principsak, för om barnet ifråga skulle sitta helt still (inte flaxa med armar eller ben) och inte skrika och inte spänna sig eller vara nervös så skulle det nog gå alldeles utmärkt. Jag är inte heller orolig över att de skulle (om de nu inte sitter still, är tysta och avslappnade) ramla av för det är ju inte mitt problem. Däremot vill jag inte att någon av hästarna ska bli spänd och rädd. Vill ju kunna fortsätta rida dem.
Tror att det är bra mycket mindre riskfyllt om barnen skulle låna vår gamla 760 (som ska skrotas av) och köra en sväng på allmänna vägen. Bilen är ju pålitlig och gör som barnet "säger" med ratten och pedalerna. Men konstigt nog är det ingen av barnfamiljerna som frågat om detta? Märkligt!! Det är ju det säkrare alternativet...
Ska skaffa en mindre känslig häst så småningom så att Emil kan få rida om han vill när han blir lite större. För han får INTE sitta på Kolan eller Brellir då. Inte förrän han lärt sig rida någorlunda. Jag är alldeles för rädd om honom!!

Så... någon som vill skicka ut sitt barn i trafiken? Kom hit och låna bilen!