Igår fick lille B träna på att ha tålamod. Han skoddes först och under tiden stod Kolan lös inne i stallet och väntade. Sen var det K's tur och då knöt jag fast Brellir i en stolpe och sa åt honom att stå still. Han har ju sällan behövt stå rätt upp och ner och bara vänta. Antingen gör jag ju i ordning honom för ridtur eller så får han gå ut i hagen. Nu fick han stå där och vänta tills Kolan var klar. Oj oj vad jobbigt. :-) Han trasslade och krånglade och jag fick säga åt honom en massa gånger. Men mot slutet gav han upp och stod snällt och väntade. Släppte ut honom fem minuter innan Kolan var klar och då står han ju precis utanför och vill in...
Hur som helst - det här måste vi öva på oftare! Jag har ju sällan tillfälle för jag kan ju inte binda honom i stallet och rida Kolan under tiden. Jag måste ju vara i stallet så jag kan korrigera om han väljer att inte stå still.
Men tålamod är bra. Rätt vad det är så behöver man stå någonstans och vänta. Då är det guld värt om hästen står still istället för att "fjanta runt". Som när jag var med Kolbrúnn till hästklinik för några år sen. Band honom vid ett litet räcke. Eller band och band...la grimskaftet ett varv runt bara. Sen satte jag mig innanför på en stol och fikade. Han stod där och småsov mitt i all röra. Helt perfekt! Hade det varit Brellir hade han försökt slå knut på sig själv för att se allt och alla som rörde sig om jag känner honom rätt :-)
don´t look back in anger
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar