Söndag igen

Igår gick vi en sväng runt ägorna. Katten tyckte först att det var kul med lite sällskap, men ju längre bort vi gick desto mer läskigt blev det. Han jamade och tyckte att hörrni nu vänder vi hemåt. Vi försökte förklara att jo, ditt revir är visst så här stort :-) När vi var längst bort i sommarhagen tappade vi bort Pucko som då var helt uppe i att undersöka de nya omgivningarna. På kvällen visslade jag på honom (han kommer ALLTID in en sväng på kvällen. Alltid!), men ingen katt. Sambon var borta på lördagkvällen och kom hem sent, men ingen katt då heller. Imorse när jag morgonfodrade låg han där på "sin" halmbal. Gick dit för att hälsa på honom, men vilken TRÖTT katt det var. Han satte sig upp, såg bakfull ut. Försökte få upp båda ögonen utan större framgång. Han såg ut att ha varit på party! :-D Orkade inte komma och hälsa som han brukar så jag gick runt. Då kollapsade han ner på höbalen igen och rullade så att jag skulle klia på magen. När jag gick ut för att lunchfodra väckte jag honom igen. Då var han lite mer normal :-) Jobbigt liv att vara katt... ;-)