Om att vara dum?

Jag tror att jag är dum i huvudet.
Chefen frågade om jag kunde göra en uppgift till för institutionen.
En viktig uppgift, som vi har misslyckats lite med tidigare. Som vi inte får misslyckas med någon mer gång. Som vi fått en sista chans med nu. Order från högsta toppen på universitetet.
Räck upp handen alla som tror att jag sa "nej" eller "nej tack, jag har tillräckligt".


Fel fel fel. Jag sa JA. (Hur tänkte jag??) Så nu har jag ännu en uppgift. Tjohoo. Snart kan jag sysselsätta 2 nya medarbetare till bara vi hade råd att anställa dem :-/
Fanns ju i och för sig bara mig att välja på för man måste kunna svenska och vår sekreterare vill inte lära sig någonting nytt. Jag är en nyckelkompetens ;-) Suck. Varför säger jag inte nej?? Jag måste ju vara dum...






Å apropå dum och dumheter så i helgen var det första gången vi hade en toaincident med Emil.
Han gick och kissade (själv), spolade och tvättade händerna. Gick förbi Arne som stod i köket och raka spåret till mig och sa "det är stopp i toaletten". Det var det... drygt en halv toarulle hade han repat av och stoppat ner i toaletten och sen spolat. Så det var vatten halvvägs upp till kanten i toan.
Det var väl i och för sig väntat att det skulle hända någon gång.
Vi fick bort stoppet och det verkar funka. Nu hoppas vi att han lärt sig läxan och inte gör om det.




Igår kväll fick vi ÄNTLIGEN in lite ved. 5,5 pall inne. 4 pall och så 1,5 pall ved ompackat ovanpå de fyra. Så så fort jag har tid ska det packas 3 pall till (eller fyra). Förmodligen inte ikväll för jag slutar inte jobba förrän 18 idag.