Älsklingshästarna

Det är svårt att beskriva känslan när man går ut på kvällen, ropar på hästarna och ser Kolan kasta upp huvudet från betet och sen trava hemåt och Brellir syntes först inte alls, sen såg jag någonting röra sig borta i horisonten och så kommer han i full galopp hemåt. Knallade ner till stallet för att släppa in dem. De kom hem i galopp båda två. K galopperade över dyngplattan och jag hann se vurpa och brutna ben framför mig, men det gick bra. B hade bråttom att hinna före så han tog en omväg runt dyngplattan, men i full mutter så jodå - visst hann han först! ;-)


Jag tror att jag hämtat dem en enda gång på hela sommaren... Lyxigt värre!