Om man nu inte har någonting bättre för sig...

...så kan man alltid galoppera runt på stubbåkern på en pigg glad häst med mobiltelefonen i jackfickan (en alldeles för grund en). Mitt i ett galoppsprång ser jag någonting svart komma farande parallellt med oss och inser att hmm, det där måste vara min mobiltelefon... :-/
Jorå, det var det :-S
Jag har ju i alla fall signalen på tänkte jag glatt och hojtade in till sambon som ringde till min mobil. Såklart hade den tvärdött i och med att den hamnade i snön. Så vi ägnade någon timme av lördagseftermiddagen till att kratta åkern. Till slut hittade sambon den. PUH!


Emil var magsjuk natten mellan torsdag och fredag (en kaskadspya över hela sig, sängen, sängkläderna och golvet så där alldeles när jag hade precis somnat...), men har sen dess varit frisk så idag är det dagis igen.