Sorg

Idag har en fyrfota vän fått somna in. Inte min, men jag tänker att för varje månad och år kommer den dagen närmare och närmare då jag kommer behöva gå igenom det med Kolan också.
En älskad, långhårig, rödpälsad familjemedlem finns inte längre. Jag kan bara ana vilken chock och vilket tomrum det blev.
Livet kan ändras så fort! Ena stunden är allt som vanligt för att i nästa stund är världen upp och ner och tiden stannar samtidigt som livet runt omkring fortsätter ändå, på något konstigt vis.


Idag ska jag åka hem och klappa lite extra på alla mina familjemedlemmar!