Vi tog kort på Emil och hans gammelmormor Magda i lördags på 102-årskalaset.
Det skiljer imponerande 99 år mellan dem. Man har nästan svårt att förstå hur det är möjligt!
Emil röjde runt med Adrian och Magdalena och blev väldigt förtjust i lilla Ebba.
Idag blev jag först lite matt när Emil blev dyngförkyld IGEN. Nu när jag läst att en 3-årig pojke försvunnit nära där vi bor så känner jag att det känns rätt bra att Emil är hemma med sin far idag som har koll på honom. Det är inte från Emils förskola det försvunnit ett barn, men det är väl en mil dit ungefär.
Signalement på pojken är: 3 år, klädd i ljusblå jacka, mblå överdragsbyxor, gul reflexväst, grå mössa med vita stjärnor, röda stövlar.
Det är ju så Emil brukar vara klädd, fast andra färger på allt utom reflexvästen. Men man kan ju absolut tänka sig hur det känns att vara den pojkens föräldrar... Usch!
Det måste vara bland det värsta som kan hända?! Stackars pojke och stackars föräldrar!!
don´t look back in anger
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar