Uppdatering

31 augusti gifte vi oss, så numera får han som jag bor ihop med omnämnas som husbandet istället för sambon :-)
Vi passade på när det var drop-in i hemstaden. Regnade under tiden vi gifte oss. Ska tydligen betyda tur.


Lillskrot går i skolan (förskoleklass) och åker buss helt själv till och från skolan. Igår var de på simundervisning. Otäckt tycker mamman, 37 barn och 3 fröknar och en simlärare... det blir drygt 9 barn per vuxen att hålla koll på. Men viktig kunskap att lära sig. Han överlevde första besöket i alla fall! Puh!


Jag börjar senare på morgnarna. Vi äter frukost hemma och sen åker jag när skolbussen hämtat E, vilket innebär att jag börjar ca 1 timme senare än jag brukar. Helt ok! Inte lika ok att behöva stanna kvar en timme längre än jag brukar. Jag blir sååå trött och hemma hinner man ingenting.
Jag kommer hem, maten måste vara klar (jag förbereder mat för två dagar som kan värmas och husbandet lagar mat onsdag och torsdag) och när vi ätit så är det dags för E att gå och lägga sig. Funderar starkt på att gå ner lite i arbetstid. Det känns lite ogenomtänkt att gå från att vara deltidssjukskriven till att jobba heltid och dessutom en timme längre än vanligt.


Än så länge fungerar ju även om jag inser att jag måste hålla tungan rätt i munnen för att lyckas behålla balansen.


Jag tänker så dumt jämt. Tänker att man måste tjäna in en massa pension. Tänk om man inte ens överlever till pensionen då?! Nä, jag ska nog räkna lite mer på att minska arbetstiden lite. När lillskrot blivit så stor att han kan sköta sig själv om morgnarna då kan jag ju jobba lite mer. Inte nu.


Jag sover i alla fall bra på nätterna (mycket tack vare att husbandet går upp strax efter 3 och inte vill vara uppe jättesent på kvällarna), går en liten lunchpromenad varje dag det är möjligt, försöker få till ridning några kvällar i veckan och försöker att inte få dåligt samvete när jag misslyckas med det. Jag har också planerat in några roliga saker framöver och försöker att leva här och nu. Inte att överleva en dag i taget för det är ingen bra strategi. Inte heller att överleva till nästa helg.