Det roligaste Emil sa i helgen:
"Jag orkar inte springa upp och ner i trappan!" (ett klockrent citat från sin far)
Bakgrunden var att vi satt i köket, Emil var på övervåningen.
Han sa någonting och vi blev osäkra på om han bara lekte eller om han sa någonting till oss.
Så vi frågade vad han sa. Han hörde då inte vad vi sa utan frågade vad vi sa.
Moment 22. När vi sa att vi bara hade undrat vad HAN sa så kände han att han var tvungen komma ner för att höra vad vi ville...
don´t look back in anger
7 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar