Dags igen då, segdragen förkylningshosta och äcklig mat

Kolbrúnn var förkyld för över en månad sen med snor och hosta. Så han har vila fortfarande. Hostan vägrar envist att ge sig. Hostar någon gång ibland i hagen, någon enstaka hostning vid longering men när jag häromdagen hoppade upp och travade ett och ett halvt varv på lång tygel i paddocken hostade han och hostade och hostade. Ringde veterinären, men hon tyckte att det inte alls var konstigt att hostan hängde kvar så långt efteråt. Så nu skrotar han runt i hagen i ett tag till. Vill ge honom den tid han behöver och inte sätta igång för tidigt. Detta har lett till att de är ute de allra flesta dygnen. Är ju trots allt bäst luft ute och de får bara komma in när det är busväder.

Själv har jag också varit förkyld. Med hosta. Men min verkar ha gått över i alla fall :-)
Emil hade 39 grader feber en dag, men utöver det verkar han faktiskt *peppar peppar* ha klarat sig.
Men då var han risig! Möttes av en helt annan bebis på morgonen. En ledsen gråtande en istället för min vanliga lilla solstråle. Sen sov han hela förmiddagen tills alvedonet verkade. Ett ynka litet svagt leende fick jag på hela förmiddagen och det var efter att han ammat lite. Men på eftermiddagen/kvällen var han vanliga glada lilla Emil igen.

Så idag då. En dag jag helt klart skulle kunna radera ur mitt liv. Usch.
Vaknade halv fem. Ont i ryggen igen. Eller ont är ingen bra beskrivning. Tänk när man skyndar sig och så drämmer man i lilltån hårt i ett bordsben. Den smärtan, fast i ryggen. Konstant och utan uppehåll i flera timmar. Det enda som hjälper lite är när sambon trycker så hårt med fingrarna på ryggen att han tror att fingrarna ska gå rakt igenom.
Försökte härda ut, åt så mycket panodil man får men det hade ingen som helst effekt alls. På med Ice power gel - ingen effekt alls. Så det var bara att packa alla bebissaker (gröt, blöjor, spytrasor ja allt det där som numera hör till basutrustningen) och bege oss mot akuten med spypåse i näven.
Där var det såklart låååång kö. Jag som redan hade färdig diagnos och talade om vad jag ville ha för medicin blev vidareslussad till en husläkare på sjukhuset istället och slapp vänta mer än 20 min. TACK för det! Det var långa jobbiga tjugo minuter ändå.
Men själva läkarbesöket var snabbt avklarat. Fick recept på hela FEM exemplar av mirakelmedicinen. Muskelavslappnande och smärtstillande. Så nu behöver vi kanske inte åka till akuten nästa gång. Väldigt tacksam för det (även om jag hoppas innerligt att aldrig mer få så ont i ryggen)
Snabbaste läkarbesöket. Hon tittade inte ens på ryggen utan köpte min diagnos rakt av. Inte mig emot för jag hade ju rätt ;-)
Hämtade medicinen på apoteket och åkte hem. Frossa och illamående pga sömnbrist och fortfarande ont, men några timmars sömn senare är ryggen "ok". Med "ok" menas att det känns som om jag fått en karatespark mellan skuldrorna, men jag kan i alla fall andas, kan prata mer än "mm" och "nej" och orkar umgås med Emil.

Idag fick Emil prova mat för 6-månadersbebisar igen. ÄCKLIGT tyckte han. Det var ju BITAR i maten (läs: små gryn av kyckling). Han provåt lite, ryste så hela huvudet skakade. Försökte lite till, grimaserade och sen fick han kväljningar stackarn :-/
Så då fick han efterrätt istället. Aprikospurén gick i med god aptit och sen fick han amma.
Antar att vi måste fortsätta öva på att äta grynig mat, men man tycker ju sååå synd om honom när han får kväljningar.
Vår plan var att prova ge honom några citrondroppar idag (mohaha), men efter matincidenten hade vi ju inte hjärta att göra det. Kanske imorgon?

Nä, nu ska jag sluta sitta still. Måste försöka röra på mig så mycket som möjligt för att få bort all mjölksyra från ryggen. På måndag är det jag som ringer sjukgymnasten för nu är jag less på min rygg. Nåt måste ju gå att göra åt den, men att börja träna på egen hand vågar jag inte nu. Vill veta hur jag ska göra för att inte överbelasta ryggmusklerna.
Ha en bra lördagskväll, det ska jag ha. Känns som att den här lördagen försvann (eller snarare började kl 16).