Ibland ska man ha tur...

Igår kväll, sent, kom jag på att hästarna ska vaccineras. Nu någon gång.
Kollade vaccinationskorten och de vaccinerades 2 oktober förra året. IDAG alltså.
Panik.
Ringde distriktsveterinären och hörde om jag fick komma idag. Det fick jag - PUH!
Slipper grundvaccinera om dem. Det var på håret!!

Måste nog lägga in en påminnelse i mobilen till nästa år. Fast då har jag ju ingen liten bebis som upptar hela tankeverksamheten så då kanske jag kommer ihåg att vaccinera dem i tid :-)

Segt idag. Känns som att projektet vaccinera häst får vara dagens projekt. Sov väldigt korta stunder i natt, då det var någon liten en som ville äta varannan timme heeela natten. Även om han börjat äta lite snabbare än den första månaden så somnar han inte om på en gång utan ligger och har en massa ljud (oljud) för sig så att vi inte heller kan sova. Han jollrar, suckar, gnyr och stånkar och ibland kommer det ett litet skrik. Borde ju vara tacksam för att han inte skriker heeela tiden längre.

Vi träffade sambons syster i söndags och då skötte han sig exemplariskt! Lite smågnäll någon gång ibland, men inte värre än att han nöjde sig med nappen (ja, utom då han var hungrig - då duger ingenting annat än mat. Han fick mat i bilen (utanför pizzerian - jodå, vi stod still och körde inte en meter just då) på hemvägen).

Längtar efter att kunna ta med honom dit man går, men än så länge vill vi inte utsätta honom för sjukdomar och smittrisk. Sjuka människor, högriskställen som affärer och annat undviker vi ett tag till. Antar att vi blir sjuka allihop sen eftersom vi mer eller mindre har isolerat oss här hemma, men just nu är det himla skönt att vara friska. Skulle inte orka med en förkylning just nu.

Nä, om man skulle ta och gå och vila ögonen lite. En power nap är ju aldrig fel :-D