Emils förskolefröken

Bästa förskolefröken finns inte mer.
Den 20 december hälsade hon på hos barnen på förskolan. Den 21 december fick vi en julhälsning ifrån henne och den 23 somnade hon in för gott.

Emil pratar om henne lite då och då. Senast i förrgår. Vi pratade då lite om sjukdomar som inte syns, att folk kan vara sjuka fast de ser friska ut.
Han gillade henne från dag 1.
Hon tog alltid emot på måndagsmorgnarna. Den enda av fröknarna som alltid hade tid att sitta ner på bänken vid hallen och prata några minuter (tills Emil brukade komma och undra om jag inte skulle åka någon gång) och som alltid önskade mig en bra dag. Så lite kan göra så stor skillnad på ens dag!

Grötkväll, småtomtar och skinkmackor

Tog kompledigt igår på eftermiddagen och åkte hem så jag skulle hinna vara med på grötkvällen på förskolan.

En av sångerna vi fick höra på grötkvällen igår var:

Tokiga visan.

(melodi: Ooa hela natten)

Ooa hela natten
Bä bä vita lamm
Ekorrn satt i granen
Skala kottar bak och fram
Imse vimse spindeln trilla ner i ån
Mors lilla olle svara fel i telefon
Hallå där köp blåbär
Vi tar den en gång till.

Ooa hela natten
Bä bä vita lamm
Ekorrn satt i granen
Skala kottar bak och fram
Imse vimse spindeln trilla ner i ån
Mors lilla olle svara fel i telefon
Hallå där köp blåbär

Nu är visan slut.

Vi hade såklart den sötaste lilla tomten!

Även mormor var med och lyssnade, åt gröt och skinksmörgås.

Idag är en tung dag. Vaknade strax efter 3 och har inte sovit sen dess... Ögonen går i kors redan och klockan är inte ens 8 på morgonen.

På förskolan...

Sambon frågade Emil vad de gjort under fredagen.
"Vi lekte monster och jagade Ed".
"Men vad sa Ed om det då?"
"Han gnällde lite..."

Tufft liv på förskolan...


Idag drog Emil och jag iväg och köpte de eftersläntrande julklapparna. Vi passade på att gå på bio först också. Masha och björnen. Vi fick hela biosalongen för oss själva. Lyxigt värre!
Mindre lyxigt var det på köpcentrumet. Emil la sig på golvet i butiken, skrek och gormade att haaan ville vara med paaappaaaa. Jag försökte få honom att ställa sig upp så att folk åtminstone skulle kunna passera. Längre fram i affären slängde han sig på golvet igen. En liten 2-årig flicka tittade storögt på Emil och frågade högt varför pojken låg där på golvet. Jag vände mig till henne och sa "du, DET undrar jag också" och fick ett jätteflin från mamman som såg ut att ha medlidande med mig... Nä, där var han rätt billig. Jag var genomsvettig när vi väl tagit oss igenom butiken. När jag väl fick upp honom från golvet drog han iväg och höll sig undan. Jag jagade ikapp honom i ett hörn och hotade med indragen julkalender, uteblivet lördagsgodis och sa att om tomten får höra det här blir det nog inga julklappar heller. (JA jag var DESPERAT!)
Sådär i efterhand kom jag på att jag kanske borde ha lagt mig bredvid honom och skrikit och sparkat... Hehe, får bli nästa gång.

Det går bra nu...

Vi hade precis somnat igår (efter att ha lagt oss alldeles för sent såklart) när Emil ropade "pappa" (ja, mamma är ju favoriten såklart, men han har lärt sig att pappa är mycket mer lättväckt så när han vaknar på natten så ropar han på pappa). Sen började han kräkas och kräkas och kräkas. Jag överdriver inte om jag säger att halva rummet var nedstänkt... :-/ Insidan av dörren, väggar, lister, sängen, golvet, inuti bokhyllan...ja, ni förstår: inte najs.

Jag och Emil satt i soffan och kollade barnfilm i säkert 1,5 timme medan sambon sanerade allting. Som vanligt funderade jag över hur sjutton man klarar sånt här som ensamstående.
Sen hann han med att kräkas flera gånger i hink också. När det närmade sig morgon gick vi äntligen och la oss och kunde sova några timmar. Med spystank i näsan och munnen. Sambon påminde mig även att Emil pussat mig och blåst (med munnen pressad mot kinden) på min kind flera gånger under lördagen. Jag blev lite lätt hypokondrisk... Jag som HATAR att kräkas. Jag vill verkligen INTE bli magsjuk :-S

Som vanligt så kommer ju sällan en olycka ensam så givetvis fick vi även stopp i avloppet. Enastående tajming! Sambon hämtade in husvagnstoaletten (tack och lov att vi har en sån!!) och köksavloppet och tvättstugeavloppen fungerar tack och lov så vi klarar oss skapligt till imorgon. Man har ju inte någon lust att betala jourtillägg för spolning av avloppen. Det är dyrt så det räcker med den vanliga avgiften...

Eftersom vår tvättmaskin sagt upp sig så kör vi numera all tvätt i "hästmaskinen", dvs den gamla tvättmaskinen från...70-talet?...som medföljde när vi köpte gården. Inte optimalt med bara en tvättmaskin just nu. Sängkläder, pyjamasar, madrasskydd, gosedjur mm mm som behöver tvättas... Magsjuka ger snabbt upphov till ett berg av tvätt. Jag förstår inte hur folk med småbarn kan bo i lägenheter och inte ha egen tvättmaskin. Hur gör de?? Jag kan inte tänka mig hur man överlever utan egen tvättmaskin!

Som om inte det räckte så ramlade bästa svärmor i natt och gjorde illa sig. Nu tycker jag att det får räcka med elände för den här helgen faktiskt!
Ute blåser halvstorm och är riktigt ruskväder. Hästarna får sova inne i natt, så vet jag att de inte får ett träd i huvudet i alla fall! Eller att det ramlar någonting och river staketet. I och för sig är de så snälla att de nog skulle stanna i hagen i alla fall. :-)

Alla helgons dag och bio

Igår var Emils gymnastik inställd pga höstlovet.
Planen var ju att åka på bio idag, men då valde vi att åka på lördagen istället så att pappan i familjen fick lite egentid att göra vad han ville.
Först hann jag med att rida Brellir. Soligt och nästan vindstilla. Första ridturen med termobyxor och vintervantar för den här säsongen. Sen hann jag bara rida Kolan en kort sväng.



Det var allra första gången på bio för Emil och vi såg filmen Mera monster Alfons. Det var 3 korta filmsnuttar som totalt höll på 40 minuter.
Emil var mest imponerad över den fina utsikten från bion. Man såg ju Fyrisån med gräsänderna och bilar och folk som passerade nedanför fönstret vid satt och väntade vid.
På vägen mellan bilen och bion ropade han hej åt änderna. Då svarade de med "kvack kvack kvaaack". 
Efter bion åkte vi och åt hans favoritmat - chicken nuggets - på Mc Donalds. (Mamman var måttligt sugen, men vad gör man inte för sin son.) Emil åt NIO bitar chicken nuggets. Det gjorde inte jag... å då hade jag ändå ätit mindre lunch än vad han hade gjort!

Därefter hälsade vi på hos morfar. Emil har ju velat se var morfar "bor" länge nu, så det passade ju bra att åka dit eftersom det var Alla helgons dag. Vi tände ljus och Emil lämnade ett litet armband som han gjort alldeles själv till morfar (jag hjälpte honom bara med bokstavspärlorna så att det skulle stå "MORFAR" på dem). Han valde att hänga det på ena ljuslyktan.
Sen åkte vi vidare till gammelmormor (min mormor) och fikade lite.
När vi åkte hem sa Emil att han var lite hungrig (?!). Hur är det ens möjligt?!?? Så när vi kom hem var det bara att ställa sig och steka pannkakor. Han åt 3-4 sådana. Hur får det plats i den lilla magen??? Å hur mycket kommer han egentligen äta som 12-14-åring...?

Idag blir det en hemmadag. Hade tänkt gå en långpromenad med Emil på Kolans rygg, men min fot värker och vill inte ut och gå så vi får nog hitta på någon annan aktivitet inomhus som kräver minimalt med gående. Ska hitta på någonting som kan roa Emil medan jag ska skriva ihop en jobbansökan som ska vara inne senast imorgon. Ikväll är det lyxmassage. Sista presentkortet ska utnyttjas. Med lite tur är sambon klar till dess, annars får Emil hänga med mig. Jag hoppas att han kan roa sig en timme med sina småbilar i så fall, men förhoppningsvis får han hänga med sin far istället.

Nä, nu ska vi tydligen läsa saga. Bäst att sätta fart så att jag sen kan göra lite nytta här hemma.

Bara "själva"

Emil gjorde illa sig lite i helgen och så hör jag honom: "jag vill inte säga fan, så jag säger bara själva". Hade lite svårt att hålla mig för skratt...

Kolan slutar aldrig förvåna mig. Han gillar ju inte när man pillar och har sig i ansiktet, men gissa vem som litar så mycket på mig att han står helt still, lös i boxen, när jag drar ner ögonlocket lite och trycker i lite ögonsalva...!! Fina duktiga K!! Så den här behandlingsomgången har gått finfint och jag har klarat att ge all salva själv. När B behövde salva fick jag och sambon hjälpas åt om kvällarna för han var ju visserligen också väldigt snäll och stod stilla, men han knep ihop ögat så att man behövde fler händer för att lyckas både dra ner ögonlocket lite och droppa i salvan.
Nu är Kolans kur avslutad. Skönt!

Idag är det hemmajobb på schemat. Skulle egentligen ha haft möte med chefen, men han hade bokat in ett annat möte samma förmiddag. Suck. Det ger ju verkligen signaler till mina medarbetare att det här med riskanalyser är viktigt... NOT. Ska ägna några minuter åt att leta annat jobb idag...

Ruggigt väder med regn och gråmulet varenda dag nu. Det behöver ju komma en massa regn, men det vore trevligt med någon fin dag emellanåt tycker jag! När det väl börjar regna så är det ju regnväder så himla lång tid...!
En fördel med regnrusket är ju att man inte blir särskilt sugen på en långlunch med lite ridning utan att man kan fokusera helt och hållet på arbetet, dvs jag behöver inte arbeta ikväll :-)
Känns bra att jag hann jobba en timme och 45 minuter igår kväll, så jag har lite tid till godo idag!
Nackdelen med regnvädret är att jag blir lite sugen på att baka istället... eller göra köttbullar inför jul. Men det får bli en kvällsaktivitet i så fall.

Öga, mysfrukost och älg

Igår tog sambon in hästarna. Direkt när jag kom ner till stallet så anade jag oråd.
Kolan var inte sig själv riktigt. Mycket riktigt så hade han ett svullet öga. Vi kikade så gott vi kunde och anade att det fanns någonting där inne längst in under övre ögonlocket. Ringde jourveterinären som kom så fort hon kunde (hade två sårskadade hästar innan dess). Hon drogade ner honom och undersökte ögat och ögonlocket. Svullnaden hade gått ner lite lite, så vi tror att han lyckats blinka ut skräpet. Men eftersom det var slemsträngar och irriterat och fortfarande lite svullet så fick han salva.
Veterinären hade lite svårt att tro att han verkligen var 28. Hon tyckte inte alls att han såg ut att vara det.

Idag jobbade jag hemifrån så medan jag väntade på veterinären igår kväll jobbade jag in lite tid. Så imorse tog jag och E lite sovmorgon och hade mysfrukost här hemma. Vi satt i vardagsrummet och hade levande ljus tända och åt frukost och tittade på Nicke Nyfiken och fåret Shaun. Sen lämnade jag honom på förskolan och åkte hem och jobbade vidare.

Innan mörkret anlände hann jag med en ridtur på Brellir. Vi fick lov att ändra ridväg för mitt på vår tänkta ridväg stod det en älg 20-30 meter bort. Brellir tvärstannade och glodde på den och älgen stod och glodde tillbaka. Eftersom den inte verkade särskilt sugen på att bege sig åt ett annat håll så valde jag att vi vände. Det är stora imponerande djur det där... Så vi red in på en annan väg istället :-)

Jag har världens bästa gammelhäst!! Han som inte gillar när man pillar i ansiktet. Han som lärt sig lita på mig och tydligen får jag bara större och större förtroende för varje år.
Jag fasade lite för det här att få i ögonsalvan på honom. Att veterinären kunde pytsa i var ju inte så konstigt. Han var ju rejält onykter då... kunde nätt och jämt stå ;-)
Men jag fick stoppa in tuben (ja, spetsen alltså) i ögonvrån och även dra ner undre ögonlocket längre upp på huvudet och dutta i lite där. Inte en enda protest. Helt o t r o l i g t !! Härligt att ha ett sånt förtroende!!

Idag har jag även skrapat det sista (ja det SISTA) på sista ladugårdsfönstret. HALLELUJA! Nu ska det bara kittas och målas och hängas upp. Sen får det bli vinter (så att det blir vår/sommar någon gång snart igen).

Innan Emils läggdags hann vi även med en tripp till Emils förskolefröken som plötsligt slutat pga sjukdom. Vi lämnade lite choklad och ett krya-på-dig-kort i hennes postlåda. Håller alla våra tummar att hon blir bra igen. Saknar henne varje måndagsmorgon. Brukade jämt prata några minuter med henne varje måndag. Alltid så lugnt och skönt de morgnar hon tog emot på förskolan. De andra är också bra såklart, men hon är saknad.

Lång tid sen inlägg

Här var det dött på bloggen...
Mycket har hänt sen sist.
Lite kortfattat: 4-årsfirande av lillkillen i huset (enbart familjen och vid senare tillfälle endast mormor, farmor och farfar), förkylning, semester, husvagnssemester, rödfärgning och fönsterrenovering.


Om jag är pigg efter semestern? Oh no. Inte för fem öre.
Men vi hade några härliga dagar i husvagnen men maximal avkoppling. Ja, bortsett från att en i familjen pratar (pratar, skriker, sjunger, skrattar...) KONSTANT.
Vi fiskade och satt i varsin stol och glodde på flötena, grillade korv, Emil ramlade i sjön, vi fick veta att det brukar finnas björn ca 100 meter ifrån där vi stod med vagnen. Precis dit jag och Emil gick och plockade bär dagen innan... Lokalbon rekommenderade att vi inte skulle gå ensamma åt det hållet för där hade hon sprungit för björn vid flera olika tillfällen. Oooops. Promenerade åt andra hållet de andra dagarna :-P
Ena dagen var det mulet och regnskurar. Då sov vi mitt på dagen och läste tidningar mm.
Sååå skönt och välbehövligt med lite semester! Som jag längtat!! Tyvärr inte så många dagar, men man får vara nöjd med vad man får. Att sitta och stirra på en sjö eller att stirra in i brasan är himla rogivande. Längtar redan tillbaka!


Hästarna är feta, men annars mår de bra. Snart kommer bantningssäsongen med strikt diet för deras del... men de är ju friska, glada och lyckliga så då får de väl vara lite runda så här i slutet av betessäsongen.


Vi hade ju tänkt oss 4-årskalas för Emil, men det fanns ingen tid och ork till det. Vi samlade mormor och farmor & farfar och åt lite mat och tårta. Emil väntar fortfarande på sitt STORA kalas. Ehh...
NÄSTA år ska vi ha barnkalas har jag försökt säga. *dåligt samvete*