När Emil försvann

Vi skulle ha strömavbrott på jobbet idag igen så jag mailade med chefen och vi bestämde att jag kanske kunde jobba lite mer effektivt vid datorn hemifrån istället.
Efter lunch ringde husbandet och undrade om jag möjligen kunde ta emot sonen när han kom från skolan. Nemas problemas. Han får väl titta lite på tv medan jag jobbar klart tänkte jag.
Problemet var att det kom ingen Emil med skolbussen...


Ringde skolan och undrade om han råkat bli kvar på fritids (inte hela världen med ett sånt missförstånd). Nä, där var han avprickad att han åkt buss hem.
Ringde husbandet som ringde skolbusschauffören (gammal kollega till honom) men han hade inte haft Emil med hem i bussen. Vi trodde ju först att han kanske glömt säga till i tid och missat kliva av, men när bussföraren känner igen honom och säger att han inte åkt med blir man ju lite lätt oroad...
Inte i skolan och inte på bussen. Klockan närmade sig då halv tre och klockan fyra är det MÖRKT ute. Husbandet ringde chefen för skolbussarna som kollade med sin personal. Ingen överbliven unge någonstans. Under tiden ringde jag badhuset i stan för att kolla så de inte hade någon kvarglömd kille sen simskolan före lunch, levande eller på bassängbotten... Det hade de inte *puh*.


Arne mötte upp skolbusschaufförerna på deras rast och där kom det fram att en av dem hade släppt av 2 barn på ett ställe nära en fallfärdig gård. Då misstänkte husbandet var han kanske var då en av Emils gamla förskolekompisar bor där i närheten.
Han åkte mot dem. Jag ringde deras mamma, inget svar, deras pappa, inget svar, deras mamma igen. Hon var inte hemma och visste ingenting om Emil. Suck.
Arne kom till dem samtidigt som mamman kom hem. Där var barnet. De var ensamma hemma så ingen kunde meddela oss att han rymt med kompisen hem.


Det var de LÄNGSTA 50 minuterna i hela mitt liv...


När vi (husbandet) ringde skolan för att meddela att vi hittat Emil så försökte de skylla ifrån sig. :-@
De kan inte ta ansvar för vad som händer på bussarna osv. men det var ju för f-n INNAN bussarna problemet var. Att de inte såg till att han åkte RÄTT buss hem. Hade han klivit av hos någon granne så är det ju inte skolans fel, men när de har PERSONAL med ut till de tidiga bussarna förväntar man sig ju att de håller ordning på barnen, ser till att de inte blir påkörda och att de inte kliver på fel buss.
Ska de åka en annan buss tillsammans med en kompis ska väl det vara MEDDELAT av föräldrarna FÖRST?!?? Deras rutiner verkar ju inte fungera särskilt väl...
Har jag talat om att de glömde ett barn i förskoleklass när de var på utflykt förra året? Det här gör ju inte att ens förtroende för dem har ökat direkt...

Alla helgons dag och bio

Igår var Emils gymnastik inställd pga höstlovet.
Planen var ju att åka på bio idag, men då valde vi att åka på lördagen istället så att pappan i familjen fick lite egentid att göra vad han ville.
Först hann jag med att rida Brellir. Soligt och nästan vindstilla. Första ridturen med termobyxor och vintervantar för den här säsongen. Sen hann jag bara rida Kolan en kort sväng.



Det var allra första gången på bio för Emil och vi såg filmen Mera monster Alfons. Det var 3 korta filmsnuttar som totalt höll på 40 minuter.
Emil var mest imponerad över den fina utsikten från bion. Man såg ju Fyrisån med gräsänderna och bilar och folk som passerade nedanför fönstret vid satt och väntade vid.
På vägen mellan bilen och bion ropade han hej åt änderna. Då svarade de med "kvack kvack kvaaack". 
Efter bion åkte vi och åt hans favoritmat - chicken nuggets - på Mc Donalds. (Mamman var måttligt sugen, men vad gör man inte för sin son.) Emil åt NIO bitar chicken nuggets. Det gjorde inte jag... å då hade jag ändå ätit mindre lunch än vad han hade gjort!

Därefter hälsade vi på hos morfar. Emil har ju velat se var morfar "bor" länge nu, så det passade ju bra att åka dit eftersom det var Alla helgons dag. Vi tände ljus och Emil lämnade ett litet armband som han gjort alldeles själv till morfar (jag hjälpte honom bara med bokstavspärlorna så att det skulle stå "MORFAR" på dem). Han valde att hänga det på ena ljuslyktan.
Sen åkte vi vidare till gammelmormor (min mormor) och fikade lite.
När vi åkte hem sa Emil att han var lite hungrig (?!). Hur är det ens möjligt?!?? Så när vi kom hem var det bara att ställa sig och steka pannkakor. Han åt 3-4 sådana. Hur får det plats i den lilla magen??? Å hur mycket kommer han egentligen äta som 12-14-åring...?

Idag blir det en hemmadag. Hade tänkt gå en långpromenad med Emil på Kolans rygg, men min fot värker och vill inte ut och gå så vi får nog hitta på någon annan aktivitet inomhus som kräver minimalt med gående. Ska hitta på någonting som kan roa Emil medan jag ska skriva ihop en jobbansökan som ska vara inne senast imorgon. Ikväll är det lyxmassage. Sista presentkortet ska utnyttjas. Med lite tur är sambon klar till dess, annars får Emil hänga med mig. Jag hoppas att han kan roa sig en timme med sina småbilar i så fall, men förhoppningsvis får han hänga med sin far istället.

Nä, nu ska vi tydligen läsa saga. Bäst att sätta fart så att jag sen kan göra lite nytta här hemma.

Skoj!

Har massor med rolig info, men måste återkomma till det senare!

Tills dess får ni hålla till godo med några funderingar:
Varför säljer inte Mg Donalds hamburgare när de har öppet?!?
Varför är det alltid bara min högra strumpa som vrider sig ett halvt varv varje dag på jobbet? Foppatofflorna ser ju likadana ut. Mina fötter också ;-)

Det var dagens funderingar...

Blev lite upprörd på gpsen imorse. Sväng höger. Ok. Där var det en korsning till efter 20 meter. 3 filer. Svängfil vänster, rakt fram och svängfil höger. Gpsen sa inte ett pip. Jag sneglade på bilden, men ingen uppdatering där inte. Då blev vi lite osams ;-) Men bortsett från det funkade det skitbra :-D