Svärfar fyller 80 år

Idag är det svärfars 80-årsdag!

Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!!

När Emil försvann

Vi skulle ha strömavbrott på jobbet idag igen så jag mailade med chefen och vi bestämde att jag kanske kunde jobba lite mer effektivt vid datorn hemifrån istället.
Efter lunch ringde husbandet och undrade om jag möjligen kunde ta emot sonen när han kom från skolan. Nemas problemas. Han får väl titta lite på tv medan jag jobbar klart tänkte jag.
Problemet var att det kom ingen Emil med skolbussen...


Ringde skolan och undrade om han råkat bli kvar på fritids (inte hela världen med ett sånt missförstånd). Nä, där var han avprickad att han åkt buss hem.
Ringde husbandet som ringde skolbusschauffören (gammal kollega till honom) men han hade inte haft Emil med hem i bussen. Vi trodde ju först att han kanske glömt säga till i tid och missat kliva av, men när bussföraren känner igen honom och säger att han inte åkt med blir man ju lite lätt oroad...
Inte i skolan och inte på bussen. Klockan närmade sig då halv tre och klockan fyra är det MÖRKT ute. Husbandet ringde chefen för skolbussarna som kollade med sin personal. Ingen överbliven unge någonstans. Under tiden ringde jag badhuset i stan för att kolla så de inte hade någon kvarglömd kille sen simskolan före lunch, levande eller på bassängbotten... Det hade de inte *puh*.


Arne mötte upp skolbusschaufförerna på deras rast och där kom det fram att en av dem hade släppt av 2 barn på ett ställe nära en fallfärdig gård. Då misstänkte husbandet var han kanske var då en av Emils gamla förskolekompisar bor där i närheten.
Han åkte mot dem. Jag ringde deras mamma, inget svar, deras pappa, inget svar, deras mamma igen. Hon var inte hemma och visste ingenting om Emil. Suck.
Arne kom till dem samtidigt som mamman kom hem. Där var barnet. De var ensamma hemma så ingen kunde meddela oss att han rymt med kompisen hem.


Det var de LÄNGSTA 50 minuterna i hela mitt liv...


När vi (husbandet) ringde skolan för att meddela att vi hittat Emil så försökte de skylla ifrån sig. :-@
De kan inte ta ansvar för vad som händer på bussarna osv. men det var ju för f-n INNAN bussarna problemet var. Att de inte såg till att han åkte RÄTT buss hem. Hade han klivit av hos någon granne så är det ju inte skolans fel, men när de har PERSONAL med ut till de tidiga bussarna förväntar man sig ju att de håller ordning på barnen, ser till att de inte blir påkörda och att de inte kliver på fel buss.
Ska de åka en annan buss tillsammans med en kompis ska väl det vara MEDDELAT av föräldrarna FÖRST?!?? Deras rutiner verkar ju inte fungera särskilt väl...
Har jag talat om att de glömde ett barn i förskoleklass när de var på utflykt förra året? Det här gör ju inte att ens förtroende för dem har ökat direkt...

Världens bästa mormor

Idag fyller världens bästa mormor 96 år.
Tack och lov så firade vi henne redan i fredags när vi ändå var i stan. Idag är Emil sjuk och jag har ont i halsen. Imorgon är det min tur att vabba.
Fick i alla fall prata med mormor på telefon på vägen hem så jag fick gratulera på rätt dag!

November och grååååååått

Ja, än lyser snön med sin frånvaro. Det är mörkt, alla löven är borta, kallt fast termometern visar 9 plus.
Emil har lärt sig ljuda ihop ord. Han kan inte läsa själv än, men det är nog inte så långt borta!
Hemma häromdagen läste han Philips, Bosch och mjöl när vi var köket.
Han kan också räkna lite. Han kan addera om man ger honom 2 siffror under 10. Det går så fort nu! Vad hände med min lillkille??
I lördags var vi på första kompiskalaset. Hugo hade spökkalas och Emil var utklädd till ett skelett. Jag fick (läs: var tvungen) följa med och hade en spökmask på mig. I fem minuter ungefär. Sen höll jag på att få värmeslag... Haha. Vilket röj det var! 30 ungar MINST. Sen samlades de vid presentöppningen och var kanske bara 10-12 st. Men de upplevdes som 3 gånger fler.
Fasar redan för om Emil skulle vilja ha kompiskalas när han fyller 7! Enda positiva är ju att han fyller år på sommaren så att man kan ha kalaset utomhus. Ja, vi har ju magasinet också om det skulle vara dåligt väder. Det viktigaste med ett kompiskalas är att ha en SLUTTID. Emils kalas var kl 13-15. Bra när föräldrarna kommer och hämtar så kalaset tar slut, hehe. 2 timmar tortyr kan ju räcka ;-)


På jobbet är man ju ingen favorit direkt. Är oenig angående lönesamtalet. Facket är glada att någon vågar / orkar stå på sig och säga till när det inte går rätt till, arbetsgivaren inte lika glad. Jag...tja...om inte JAG står upp för mig själv, vem ska då göra det? Jag vill veta hur jag kan förbättra mig och hur jag kan påverka min lönesättning i framtiden.