Semestern närmar sig

Snart är det dags för semester, men än så länge är den olidligt långt borta.
8 arbetsdagar kvar. Idag är det blå himmel, sol och redan over tjugo grader kl 8 på morgonen.
Jag. Vill. Hem.
Vi firade midsommar hemma i år med totalt runt 30 pers. Kul. Jobbigt. Mycket god mat.
Jag har varit SÄNKT sen dess. Både i måndags och igår gick jag raka vägen till soffan efter jobbet och somnade omgående.
Trött hela kvällen och helt slut på morgonen när väckarklockan ringer.


Vi fick i alla fall sova till 9:30 en morgon i helgen som var!! Första gången sen sommaren 2014!
Tyvärr gick vi och la oss halv två - två, så någon rejäl sovmorgon var det väl kanske inte, men det finns ju hopp inför semestern! Ska hålla E uppe och vaken till kl 23 första semesterkvällen, hahaha. Sen kanske han sover lite längre än 6 - 6.30 :-D


Någon vecka innan midsommar kraschlandade jag och Kolan. Han ser ju sämre och stupade i det långa gräset när vi skulle rida längs med ån. Det var lite ojämn mark och han var ivrig efter att ha stått i över 4 veckor pga den enorma sommarvärmen i maj. Han störtdök utan förvarning och när jag inte längre kunde hålla mig kvar ramlade jag framåt samtidigt som han försökte resa sig så jag slog munnen i hans mankam och spräckte läppen på utsidan och på insidan grävde ena framtanden ett jättehål i läppen. Fick katapultskjuts och landade mitt på svanskotan. Jackpot...


Så där stod jag 10 meter från vägen (och vår postlåda) på alla fyra och spottade blod (det blödde rätt mycket). Övervägde att ringa sambon och be honom ta hand om Kolan så att jag kunde tvätta och kyla läppen som svullnade upp på en gång. Men så insåg jag att det skulle bli ännu mer merjobb om han kom dit, såg blodet och svimmade där ute i gräset. Emil var inne och hade precis gått och lagt sig. Så skulle sambon svimma var det ju bättre att han gjorde det inomhus...
Fick dricka med sugrör nästan en vecka innan såret på insidan var såpass ok att jag kunde äta/dricka som vanligt.
Nu ska bara svanskotan bli lite bättre så ska jag sätta igång hästarna. Saknar ridningen MASSOR!
Ryggen har i alla fall efter drygt ett halvår (!) hos kiropraktorn blivit bättre. Jag har inte längre ont hela tiden och det är VÄLDIGT SKÖNT!
Ska såklart fortsätta gå, men bara en gång i månaden nu för att hålla det i schack.