Det blev en sjukhelg

Vi vaknade upp till ljudet av en ledsen liten grabb följt av kräkning.
Jippi... NOT.
Emil var magsjuk hela lördagen och fick inte ens behålla ett smörgåsrån och lite vatten.
Söndag kväll fick jag frossa och var bubblig i magen. Nästan säker på att jag skulle bli dålig, men på måndagen var jag ok igen. Vabbade Emil igår.
Vissa vabdagar är ju bättre än andra. Igår var vi ute i 2 timmar på förmiddagen. Vi åkte snowracer, gick en liten promenad med snowracern, hälsade på hästarna, satt lite på Kolans rygg, klättrade upp på en snöhög, packade lite ved och åkte mera snowracer. Allt detta i solsken och med en klarblå himmel.
Sen passade jag på att rida medan Emil sov middag.
Sambon hade plogat några spår på åkern för att få drivsnö att samlas där istället för på vår väg. Det visade sig se väldigt mycket ut som en ovalbana. Provred lite och det var jättebra underlag så Kolan och jag fick för oss att lägga lite pass. Första gången fattade han inte riktigt utan gjorde en övergång från galopp till tölt. Andra läggningen blev sådär. Red lite lugnt ett tag och den tredje läggningen blev riktigt bra! Där borde jag ju ha slutat såklart, men solen sken och K var pigg och sugen så vi provade en fjärde gång. Men då var han så övertänd att han drog i galopp istället. Jaja, man kan ju inte lyckas jämt ;-)
Hade väääldigt svårt att skritta sen, ville bara springa så får väl se om det går att rida hemåt överhuvudtaget nästa ridtur :-P
Brellir fick sig en genomkörare i både tölt och trav. Kändes riktigt bra bitvis.


I söndags kväll utsatte vi Emil för ett practical joke.
Vi har en laserpekare. Sambon lyste på bordet och jag visade Emil den röda pricken och att man kunde försöka fånga den. Sambon lyste ovanpå Emils hand. Lite roligt tyckte E. Sen vandrade pricken uppför armen upp mot halsen och han fick fullständig panik och skrek och sprattlade med armen. Han tyckte det var jättejätteläskigt!!
Jag försökte trösta E och säga att det inte var någon fara samtidigt som jag skrattade så tårarna rann.
Sen fick pricken vara på mig en liten stund, på min hand och min arm. Sedan for den iväg över till Emils arm varpå stackaren fick panik igen. Så vi fick avsluta "leken".


Idag är jag på jobbet igen. En arbetsdag mindre, men samma mängd arbete som ska utföras. Bara att försöka hinna ikapp!