Svärmor fyller 80 år

Idag fyller svärmor 80 år! GRATTIS!!

På eftermiddagen ska vi på kalas. 2 x 80-årskalas.

Svärfar fyller 80 år

Idag är det svärfars 80-årsdag!

Hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!!

När Emil försvann

Vi skulle ha strömavbrott på jobbet idag igen så jag mailade med chefen och vi bestämde att jag kanske kunde jobba lite mer effektivt vid datorn hemifrån istället.
Efter lunch ringde husbandet och undrade om jag möjligen kunde ta emot sonen när han kom från skolan. Nemas problemas. Han får väl titta lite på tv medan jag jobbar klart tänkte jag.
Problemet var att det kom ingen Emil med skolbussen...


Ringde skolan och undrade om han råkat bli kvar på fritids (inte hela världen med ett sånt missförstånd). Nä, där var han avprickad att han åkt buss hem.
Ringde husbandet som ringde skolbusschauffören (gammal kollega till honom) men han hade inte haft Emil med hem i bussen. Vi trodde ju först att han kanske glömt säga till i tid och missat kliva av, men när bussföraren känner igen honom och säger att han inte åkt med blir man ju lite lätt oroad...
Inte i skolan och inte på bussen. Klockan närmade sig då halv tre och klockan fyra är det MÖRKT ute. Husbandet ringde chefen för skolbussarna som kollade med sin personal. Ingen överbliven unge någonstans. Under tiden ringde jag badhuset i stan för att kolla så de inte hade någon kvarglömd kille sen simskolan före lunch, levande eller på bassängbotten... Det hade de inte *puh*.


Arne mötte upp skolbusschaufförerna på deras rast och där kom det fram att en av dem hade släppt av 2 barn på ett ställe nära en fallfärdig gård. Då misstänkte husbandet var han kanske var då en av Emils gamla förskolekompisar bor där i närheten.
Han åkte mot dem. Jag ringde deras mamma, inget svar, deras pappa, inget svar, deras mamma igen. Hon var inte hemma och visste ingenting om Emil. Suck.
Arne kom till dem samtidigt som mamman kom hem. Där var barnet. De var ensamma hemma så ingen kunde meddela oss att han rymt med kompisen hem.


Det var de LÄNGSTA 50 minuterna i hela mitt liv...


När vi (husbandet) ringde skolan för att meddela att vi hittat Emil så försökte de skylla ifrån sig. :-@
De kan inte ta ansvar för vad som händer på bussarna osv. men det var ju för f-n INNAN bussarna problemet var. Att de inte såg till att han åkte RÄTT buss hem. Hade han klivit av hos någon granne så är det ju inte skolans fel, men när de har PERSONAL med ut till de tidiga bussarna förväntar man sig ju att de håller ordning på barnen, ser till att de inte blir påkörda och att de inte kliver på fel buss.
Ska de åka en annan buss tillsammans med en kompis ska väl det vara MEDDELAT av föräldrarna FÖRST?!?? Deras rutiner verkar ju inte fungera särskilt väl...
Har jag talat om att de glömde ett barn i förskoleklass när de var på utflykt förra året? Det här gör ju inte att ens förtroende för dem har ökat direkt...

Världens bästa mormor

Idag fyller världens bästa mormor 96 år.
Tack och lov så firade vi henne redan i fredags när vi ändå var i stan. Idag är Emil sjuk och jag har ont i halsen. Imorgon är det min tur att vabba.
Fick i alla fall prata med mormor på telefon på vägen hem så jag fick gratulera på rätt dag!

November och grååååååått

Ja, än lyser snön med sin frånvaro. Det är mörkt, alla löven är borta, kallt fast termometern visar 9 plus.
Emil har lärt sig ljuda ihop ord. Han kan inte läsa själv än, men det är nog inte så långt borta!
Hemma häromdagen läste han Philips, Bosch och mjöl när vi var köket.
Han kan också räkna lite. Han kan addera om man ger honom 2 siffror under 10. Det går så fort nu! Vad hände med min lillkille??
I lördags var vi på första kompiskalaset. Hugo hade spökkalas och Emil var utklädd till ett skelett. Jag fick (läs: var tvungen) följa med och hade en spökmask på mig. I fem minuter ungefär. Sen höll jag på att få värmeslag... Haha. Vilket röj det var! 30 ungar MINST. Sen samlades de vid presentöppningen och var kanske bara 10-12 st. Men de upplevdes som 3 gånger fler.
Fasar redan för om Emil skulle vilja ha kompiskalas när han fyller 7! Enda positiva är ju att han fyller år på sommaren så att man kan ha kalaset utomhus. Ja, vi har ju magasinet också om det skulle vara dåligt väder. Det viktigaste med ett kompiskalas är att ha en SLUTTID. Emils kalas var kl 13-15. Bra när föräldrarna kommer och hämtar så kalaset tar slut, hehe. 2 timmar tortyr kan ju räcka ;-)


På jobbet är man ju ingen favorit direkt. Är oenig angående lönesamtalet. Facket är glada att någon vågar / orkar stå på sig och säga till när det inte går rätt till, arbetsgivaren inte lika glad. Jag...tja...om inte JAG står upp för mig själv, vem ska då göra det? Jag vill veta hur jag kan förbättra mig och hur jag kan påverka min lönesättning i framtiden.

Hösten/vintern är här

Kolan slapp eksemtäcket i måndags eller om det var i tisdags och igår kväll stängde jag grinden till sommarbetet.
Imorse när jag skulle morgonfodra märkte jag att mina hästar vant sig vid sovmorgon... De låg i en enda hög uppe vid magasinet och sov när jag skulle morgonfodra. Normalt sett så står de och väntar på mig om vintermorgnarna.
Imorse var det 3,8 minusgrader. Dags att ta fram de nya vinterskorna jag köpte. Måste bara hinna impregnera dem först så att de står emot lite morgonfodringslera ;-) Fast det är ju inte så illa som andra ställen jag haft häst på. Hos mig kan man allra oftast fodra i vanliga skor. Inte stövlar där leran går halvvägs upp på stövelskaftet! :-D


Jag dras med huvudvärk lite nu och då just nu. Igår kväll var det lite mer. Sitter i axlarna.
På jobbet är det...lite turbulent. Jag har satt ner foten. Även en kollega.
Om man inte står upp för sig själv, vem ska då göra det? Pratade med högsta chefen igår, men fick ingen större förståelse där. Facket var mycket mer förstående. Puh! Han var glad att det finns folk som vågar och orkar protestera när någonting är fel. (Han skulle bara veta allt som jag SKULLE kunna berätta...)
Men lite jobbigt när allting sätter sig i axlarna. :-(
Förhoppningsvis leder det till någonting bra i slutänden den här gången. Förra året hände det i n g e n t i n g, vilket jag också kommunicerade till facket igår. Jag har efter telefonsamtalet en liten förhoppning om att de faktiskt ska kunna hjälpa mig i år. Kan inte skriva så detaljerat tyvärr så jag lämnar det här stycket lite luddigt. Kanske inte borde skriva någonting alls egentligen, men jag vill i alla fall minnas det för egen del och det är ju för min egen skull jag har den här bloggen.


E säger så roliga saker ibland! Häromdagen kom han hem och berättade att inte fick leka med en hög i  skolan. Jaha, blev du ledsen då? undrade husbandet. Nä, för jag lekte i en annan hög. Det visade sig att det var grupp han menade. Grupper om tre och tre :-) När jag hörde hög så såg jag framför mig en hel hög med ungar på varandra. *skrattar* Jag roade även mina icke-svensktalande kollegor med det här och sa att svenska språket är inte alltid så lätt fast man är född här och har svenska som enda språk. Jag har ju i alla fall 2 av 3 kollegor som försöker lära sig språket nu när de har insett att det är nästan ett krav för varenda jobb de ska söka.


Idag fick jag smita iväg tidigt till jobbet, då husbandet jobbade lite hemifrån en stund imorse och kunde skicka iväg sonen till skolan. Skönt, för då får jag åka hem lite tidigare än jag annars kunnat!
Hoppas på mindre huvudvärk ikväll så jag kan rida lite. Vågade inte det igår. Blev axelmassage och voltarengel och snällt sitta still.


I helgen kommer snön har de utlovat. Vi får väl se...

Sista semesterhelgen

Vi tog en sista semestertripp till Dalarna i helgen. Riktigt fint väder om än lite kallt. Men det löste vi med en stor brasa man kunde värma sig vid. Vi stod vid älven och tog det bara riktigt lugnt. Eller...så lugnt man nu kan ha det med en sexåring i sällskapet.
Väl hemma igen hann jag med en ridtur i skogen på lillbus innan jaktsäsongen drog igång. Nu får man hålla sig borta från skogarna och skogsvägarna 2-3 veckor.
I söndags slängde jag också upp Emil barbacka på Kolans rygg. Först blev han lite osäker och undrade var han skulle hålla i sig. Sitt som vanligt sa jag. Han satt fortfarande framåtlutad och tog stöd med händerna på varsin sida om halsen. Så då sa jag åt honom att sätta sig upp och sträcka ut armarna och vips så satt han mycket stadigare :-) Han insåg att man inte behövde hålla i sig! Han har fått riktigt bra balans.


På jobbet är det full rulle med DNA-preppande idag. Började långt innan alla andra och ska sluta tidigt. Jag jobbar ju min fulla arbetstid, men eftersom husbandet släppte iväg E på skolbussen imorse kunde jag åka när det fortfarande var kolmörkt. Ska hämta E i skolan sen efter jobbet. Det är därför jag ville börja så tidigt som möjligt så han slipper vara där så länge. Husbandet är på kurs, möte eller någonting sånt.
Igår kväll fick hästarna första hösilagetussen. Imorse var det så grått och regnigt att de fick varsitt kilo till. Bara att inse att fodringssäsongen snart är här. Först invänjning. Finns fortfarande gott om mat i den bortre delen av hagen. Hästarna går där en hel del nu.


Nä, nu är det slut på lunchrasten. Åter till arbetet.